Tomhet

2014-07-13
Ibland är hela jag ett enda stort känslokaos, ibland är det tvärt om. Jag kan skratta tills käkarna värker och älska tills det gör ont i hjätat. Men jag kan också gråta tills jag blir uttorkad och jag kan bli så arg att adrenalinet gör att hela min kropp skakar och det kan ta timmar innan jag lugnar ner mig. Ibland känns livet så mycket, nästan för mycket. Man är medveten om exakt allt och det värker i varenda nerv. Men jag tar hellre det. Jag låter hellre marscaratårar färga min kudde och känner hur hjärtat blöder till en deppig låt än detta. Jag drar hellre upp täcket som en kylande sköld över en kropp som kokar av ilska som aldrig vill ge sig. Hellre färgglad än grå. Hellre känslosam än tom.
 
Jag vill göra så mycket, känna så mycket och skapa så mycket. Mina händer, jag vill att dem ska darra. Jag vill att dem ska darra av koffein när jag målar hela natten för att jag är så full av inspiration. Jag vill att dem ska darra av nervositet i lägen där jag inte söker spänning för att få känna. Jag vill att dem ska darra på ratten när jag hämtar min bästa vän efter en alldeles för fartfylld biltur för att bara spy ut min ångest. Jag vill till och med att dem ska darra av sorg när jag torkar mina tårar. För sorg är en känsla, sorg är inte tomhet. 
 
Total apati. Trött och oinspirerad. Jag är bara en människa, men jag är också en kreativ sådan. Tro mig, jag vill inget hellre än att fota och skriva vackra texter och dela med mig av, men det går inte just nu. Jag får inte fram någonting. Mitt liv är bra, ibland riktigt jävla fint faktiskt, men det räcker inte för att jag ska få utlopp för det kreativa inom mig som faktiskt måste ut. Jag vill berätta om känslan när tonårsfylla möter en ljummen gryning med världens finaste soluppgång, sedd sittandes på trottoarkanten. Jag vill berätta om hur jag har vunnit över mitt förflutna och den människa som just denna tomhet råkade göra mig till. Jag vill berätta om bästa vänner, om att fuldansa i leran på Bråvalla och om mina planer för hösten. Jag vill berätta om hur det är att försöka ta vad man vill ha, men att inte vad säker på vad man vill ha så man hänger över ett staket och stönar av frustration. Men just nu är jag för trött för det och det äter upp mig.
 
 

midsommar

2014-07-04
Midsommar kallas ju för "amatörernas afton" av en anledning. Den har blivit en jävla suparhögtid. Jag vill spy på hur vuxna människor ser denna dag som en ursäkt för att supa ner sig framför ögonen på sina barn. Nej, midsommar firar jag helst nykter, med mina vänner och ganska traditionsenligt. Min förra midsommar var verkligen perfekt. Detta året såg ut såhär:
Plockade blåklint på en äng och kände oss superidylliska.
Hjälptes åt med att fixa dukning och maten. 
Klagade på vädret och spexade framför kameran.
Själv log jag. På midsommar ska en vara glad, även om en inte är det på riktigt. Fin krans hade jag i alla fall.
Här är min fina Henny med sin krans hon hade gjort själv. "Jag har gjort ett horn av blommor :))" sa hon och pekade på några blommor som var halvdöda efter hennes supersnabba cykeltur. Här kan ni se kransen Henny hade förra året, ännu en orginell kreation. 
 
Sen innehöll midsommar en massa fuldans (som tydligen allmänheten har fått ta del av ":-)"), kattfödsel, regn, fulla människor, stela konversationer, spontanutgång och mer fulla människor. Jag var fyllechaffis, men det var rätt mysigt. Körde omkring i regnet och tog hand om folk. När jag hade dumpat alla vid de få utsetällen vår lilla stad kan erbjuda körde jag direkt hem i spöregnet. Ibland, men bara ibland, är jag duktig på att lyssna på mig själv.