Bloggar jag följer

2014-05-28
Fick en fråga om vilka bloggar jag följer. Jag följer inte direkt några bloggar, men jag kikar in med jämna mellanrum på vissa. Det var längsen jag fick frågan, men jag har skjutit upp på att svara. Jag vill ju göra alla rättvisa. Typ skriva nåt fint om dem och hitta en bild av dem som symboliserar deras bloggar. Jag hann med en bloggare innan jag tröttnade. Så här kommer en lista bara.
 
Flora  Mycket second hand, tänkvärda texter, Stockholm, feminsm och fina bilder
 
Hannalicious Sommarfeeling och ibland tänkvärda texter om självkänsla (följde mest när hon bodde i Australien)
 
Hanna Stefansson Kvinnan med den snyggaste garren i Sverige. Fullt med fina bilder.
 
My Personliga inlägg med hög igenkänningsfaktor.
 
Linn hipsterlivet i London. Klarar inte läsa så ofta pga blir deppig över att jag inte sitter på nån rökig pub i London med en öl.
 
Christina Garnett Feminism och fittkunskap (borde vara obligatorisk läsning för alla kvinnor... och män)
 
Frida Hipster från Stockholm som fotar och är naturligt ascool.
 
Sandra Bra texter och 90-talsmode när den är som bäst.
 
Tant Johanna Inredning, styling och mysigt fix
 
Sen läser jag en rad pk feministiska bloggar som:
Hej Blekk!
Sara Zettermark (som vi lyckades fixa till vår skola som föreläsare i vårt projektarbete om feminism!!)
Genusfotografen
...Och många fler feministiska bloggare. Ett tips om du vill hitta bra inlägg om feminism är att följa instagram-/twitterkontot @kvinnohat och även Supersnippan på Facebook.
 
 
 

Magaluf

2014-05-23
 
Nä, hörrni. Ikväll är det jag som sitter på ett plan ner till Magaluf tillsammans med några favoriter. Så himla kul att få göra en resa med HELA gänget. Eftersom vi är 8 (?) tjejer (OBS! +en kille OBS!) så är det ju ganska svårt att hålla ihop om man åker till en stad. Därför kommer detta bli perfekt för oss. Även om väderleksrapporten sätter lite käppar i hjulen så är vi taggade. Ser fram emot en riktig livsnjutarresa. Vi ska hänga i Palma, äta gott, dricka gott och bara va. Bara för att det är studentresa och resten av gänget från skolan kommer festa för glatta livet så har vi bestämt oss för att strunta i all hets. Det där är inte vår grej och det är så himla skönt att vi har insett det. Kalla oss tanter om ni vill ♥ (klart att vi kommer gå ut, men målet är kanske inte att köra shotrace på Grabbarna Grus och låta nån sexistisk vimmelfotograf fota oss i redlöst tillstånd. Dömer inte dem som gör det. Det är deras val.) 
 
Jag har packat så sjukt mycket. Har inte ens vågat väga väskan än. Jag är van vid att bara dra lite spontant ner till mormor och morfar i Frankrike när jag ska på solsemester. Då reser jag nästan alltid med bara handbagage och det räcker ju liksom där. Nu har jag så många kilon att fylla och så lite shopping att göra där nere så jag har tagit i ordentligt. Vill inte ens tänka på hur länge den väskan kommer stå ouppackad här hemma sen. Ångestmoment numero uno liksom. 
 
Jag hoppas att ni njuter i solen som vi antagligen inte kommer se så mycket av. Hoppas även att mina konstprettos får en oförglömlig vistelse i Polen. Kommer kännas knas att inte ses på så lång tid♥
 
Shit vilket töntigt och onödigt inlägg egentligen. Se det som en statusuppdatering eller utfyllnad. 
Ciao!
 
 
 
 
 
 
 

End of an era

2014-05-20
Det är snart dags för mig att, med lite för mycket champagne i min vitklädda kropp, springa ut från skolans öppna portar. I exakt en minut kommer jag uppleva eurofi tillsammans med in klass när det är just vi som presenteras och får springa ut och bara fuldansa. Sen ska jag försöka hitta min familj och vänner bland alla andras. Dem kommer hänga grejer runt min hals och sen åker jag och klassen flak runt staden. Den där staden som på senare tid krympt för varje dag och som jag inte riktigt passar in i. 
 
Efter det kommer jag ha en mottagning där jag dricker ännu mer champagne, kramas med alla fina människor i mitt liv och sjunger ja må hon leva för min lillasyster som fyller 16 år samma dag. Sedan är det ut till den förkrympta staden igen och ut på den lokala nattklubben. Förhoppningsvis följer mina vänner som aldrig varit där innan med. Dem som, precis som jag, egentligen inte passar in. Det kommer bli en kväll då vi glömmer det för att vi är för fulla, glada, kära, lyckliga, euforiska och nostalgiska. 
 
Dagen efter kommer jag vakna upp och tänka nu då? Det är lätt att bli sentimental, men jag är ju liksom det från början så det blir liksom dubbelt upp för mig. Inte så konstigt dock. Det är ju the end of an era.
 
Aldrig mer kommer jag skynda mig upp för 5 jobbiga trappor. Bara för att slutligen, flåsandes, rycka upp dörren till bildsalen där Maj och Alexandra är mitt uppe i nån konversation om relationer/musik/konst/sex eller något annat. Min bildlärare skiner upp när man kommer, för sån är hon. En genuint intresserad, godhjärtad och förstående människa med bra värderingar. Hon säger "Kul att du är här!" och man vet att hon menar det. Maj och Alexandra drar en genomgång av sin diskussion och ber mig analysera något och sen jobbar vi, utan att ta rast, tills lunch. Varje gång konstaterar vi på ett eller annat sätt att bildlektionerna känns alldeles för korta. Sen går vi mot trapporna och jag gör nån liten improviserad dans på vägen.
 
Aldrig mer kommer jag gå ner till matsalen där världens gulligaste mattanter jobbar. 
 
Aldrig mer kommer jag sitta i studiehallen med hela mitt tjejgäng och skratta så att tårarna rinner. 
 
Adrig mer kommer jag säga "Bonjour!" till min gamla franskalärare när jag möter honom i korridorerna. 
 
Aldrig mer kommer jag, Maj och Alexandra att skrapa ihop de få lösa pengar vi har för att kunna köpa blaskigt kaffe i cafeterian. Vissa dagar köper vi till och med en klubba. För det finns ju inget godis som är mer patetiskt än klubbor och ibland känner man ju sig patetisk. 
 
Aldrig mer kommer jag gå till stadsbiblioteket och hoppas att det är den söta bibliotikarien som jobbar. Han som har ett stoneface och ser förvirrad ut när jag försöker småprata medans han skriver ner en internetkod till mig. Jag kommer aldrig mer att slå mig ner vid det runda bordet längst in med Lina och Lina för att prokastinera allt plugg jag egentligen borde göra. Jag behöver inte hänga på biblioteket längre för jag har ingen danslektion att vänta på. Så jag kommer aldrig mer gå in i simhallen och säga "jag har dans", fast dom som jobbar där känner igen mig och redan vet det. Jag kommer aldrig fortsätta ner i den långa korridoren som luktar något oidentifierbart och sedan komma fram till danssalen där min älskade grupp flamsar innan lektion börjat.
 
Det finns så himla mycket jag aldrig mer kommer göra. Det finns också så himla mycket av det som jag inte kommer sakna. Jag har gått i korridorerna med knutna nävar, torkat mina tårar på toaletterna och somnat av tristesse i diverse klassrum. Skolan och hela staden har känts som en trångsynt liten bubbla. Men fan va glad jag är att jag stod ut. För det är alla de där andra små speciella ögonblicken som bara passerar då en egentligen är som lyckligast. Jag har inte uppskattat dem nog och jag kommer nog inte förstå hur bra allt har varit förrän efteråt. Det har varit för självklart, jag har tagit det för givet. Jag har mest tyckt att livet suger så jävla hårt.
Men när jag tänker efter så har det nog varit rätt bra ändå.
 
 
 

Throwback à la boheme

2014-05-17
Oldies by and of me. Gud va trött jag har blivit på att se mitt eget ansikte efter att ha pillat ihop detta inlägget.
 
Ibland händer det att en får reda på saker om sig själv av människor som en kanske inte ens känner. Exempelvis hur denna människan definerar dig genom ditt yttre (Känner en inte varandra så är det ju svårt att gå på andra saker än det en ser.). Något jag ofta får höra från nya bekanta i skolan är att jag sågs som nån form av boho-tjej med en inspoblogg. I högstadiet så var det långa lockiga håret, hatten, den förstora jeansskjortan och 78 silverringar mitt signum tydligen. Det kan jag hålla med om, det var verkligen min vardagsuniform. Jag rotade lite i mitt bloggarkiv och här är ett urval av bohoinspirerade bilder av mig från den tiden (de bland vassen har min vän Elin tagit) Boho som klädstil är något som jag fortfarande tycker är jättesnyggt och vissa bilder från mitt arkiv är faktiskt ganska fina. Det är kul att folk fortfarande uppskattar mig för den bloggaren jag var på den tiden. Jag önskar att jag fortfarande hade så mycket tid att lägga på att ta fina bilder till bloggen. Men nu tar jag ju studenten och efter det så planerar jag att utveckla asongforhedwig. Då tänker jag låta er följa med mig på mina utlandsäventyr via en systemkamera och inte suddiga mobilbilder. Det kommer bli fett boho, haha. 

Ciao!
 
(påminner ännu en gång om att ni inte får glömma att rösta i EU-valet den 25e maj. Redan nu går det att poströsta. Klicka HÄR om du vill se en EU-debatt mellan F!, SD och Junilistan. Vet att F! och Junilistan är nya namn för många, så här får en lite mer kött på benen. Debatten är enkel att följa med i och det framgår ganska klart vilka som står för vad, även om sd:arn trasslar in sig i mitten) 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dansuppvisning

2014-05-14
1. Astrid, Lina och jag posar svettiga och utmattade. Vi fick (läs: tvingades, lol) göra en intervju med lokalblaskan där vi pratade lite om hur viktig den kulturella delen är för en stads utveckling. 
2. Min lillasyster fångades på bild. (Bilder via Lysekilsposten)
 
Idag är det den årliga dansuppvisningen, men också tyvärr den sista för min del. 5 av 8 i min grupp tar studenten och försvinner efter sommaren, så denna dagen är lite vemodig, eller snarare skitsorglig. Dansen är något jag hållit på med, minst en gång i veckan, i 11 år nu (med samma lärare också, ska tilläggas). Det känns jobbigare att lämna min dansgrupp, som i det stora hela sett likadan ut i sex år, än att lämna min klass faktiskt. Hur livet än sett ut så vet man att på måndag är det danslektion. Ibland har man nästan inte ens orkat ta sig dit, men väl där och efteråt så är det bara endorfiner. 
 
Just nu är jag hemma för att plugga lite mellan dags-och kvällsföreställningarna. Det är förövrigt därför det är sämst update här. Jag har nämligen bestämt mig för att ta tag i mitt liv, en vecka innan studentresan typ. Stabilt som vanligt. 

Äppelblom och gräslök

2014-05-10
Mina bilder.
Efter att ha läst Tant Johannas blogg och surfat en hel del på lovely life så har jag blivit så himla besatt av att omge mig av blommor. Månadens bukett och fredagsbuketten är ju ett stående inslag där och jag blir alltid lika inspirerad. Idag högg min pappa ner en stor gren full av äppelblom så jag tog in hur mycket som helst och satte en del i en stor glasvas på fot och en annan i min egna lilla vas. Eftersom solen har varit framme hela dagen har jag och min lilla kusin gått runt, jag i bikini, och plockat blommor. Jag tyckte väl att det var roligare än henne kan tilläggas. Sen satte jag ihop en liten bukett av en salig blandning av gräslök, gräs, spirea, äppelblom, tusensköna, nån form av ogräsblomma och andra ranom som jag hittade i en trött rabatt. Kände mig väldigt boho.  
 
Ibland önskar jag nästan att en fick hoppa över de kommande 5-10 åren av resande och plugg och bara bli 30 år. Då vill jag ha ett vackert sommarställe i Sverige och gå omkring i min trädgård i långa bohemiska klänningar med nån rultig unge brevid mig. Jag vill bli en sån där organisk människa som odlar allt själv och bjuder in alla sina vänner att bo med en över sommaren. Tänk att ha en gammal vacker cykel (det har jag redan) med en cykelkorg av korg (det har jag också redan, hmm) och liksom bara cykla runt med korgen fylld av färska morötter eller massa ängsblommor. När jag tänker på mig själv som 30-40 så ser jag mig så; Omkringcyklandes med itt lockiga hår i nån halvskrynlig, organisk (men fortfarande snygg) skjort/bjus-aktig grej och en stråhatt. På kvällarna sitter man med alla sina vänner under massa lyktor och dricker vin och grillar nyfångad fisk... Herregud, det känns inte normalt att drömma om detta en vecka innan en ska till Magaluf och sen komma hem och ta studenten. Men det är ju kul att ha något att drömma om. Jag tycker att det är en fin dröm ändå. Fötterna på jorden liksom.  

små vackra ting

2014-05-08
Mimosadoftande ljus från Diptyque // Gammal karta över Indien, köpt i Notting Hill // Liten vas i lera som jag har gjort // Mini Jack Daniel's // Vykort med målningar av Mats Gustafson // Ljusstake i koppar med betongfot från Linnea Hult design // Doftljus från Voluspa // Hand i trä och kopparljusstake från HAY. 

Eu-valet

2014-05-07
 
Idag tänker jag gå och rösta i eu-valet. Det tycker jag att ni också ska göra för nu är det viktigare än någonsin. HÄR kan du läsa om hur dagsläget ser ut i eu-parlamentet och vad F! vill förändra där. Jag ber er, läs!
 
UT MED RASISTERNA IN MED FEMINISTERNA!
 

en sommarlista

2014-05-06
 
En lista över saker jag drömmer om att göra i sommar:
  • Åka på roadtrip med mina vänner. Bara köra utan specifika planer eller mål. Lyssna på bra musik, svänga in på små grusvägar som ser mysiga ut och stanna vid varenda litet gårdscafé. Hade varit fint att sova i bilen eller tälta också. 
  • Plocka mycket blommor. Jag älskar att plocka blommor och sätta ihop buketter.
  • Carpa naturen. Vara ute mer och ta vara på varenda levande organism jag ser innan allt blir dött, grått och kallt.
  • Strosa runt i hatt.
  • Ta morgonpromenader.
  • Ha utomhusfester med bra människor.
  • Klippa lugg och matcha med fräknar.
  • Äta mycket glass.
  • Läsa böcker i hängmattan.
  • Plantera något.
  • Hitta massa somriga recept med råvaror från vår trädgård.
  • Ha blomsterkrans oftare, inte bara på midsommar.
  • Se fler solnedgångar och soluppgångar.
  • Bergsklättra och paddla kajak. Vill hajka också.
  • Nakenbada mitt i natten.
  • Känna mig bekväm i min kropp på stranden. Nu syftar jag inte på att jag ska börja råträna och gå på diet, utan att jag helt enkelt bara ska ta min kropp för vad den är och sträcka på mig. Det är dags att vi kvinnor vågar se stolta ut på stranden, för det finns allt för många unga tjejer som hör oss sucka och klaga på oss själva där annars. Det har ingen positiv innverkan på dem. Visa dem att vi alla duger mer än väl som vi är.
Kommentera gärna saker ni vill göra♥

Läsarfråga

2014-05-05
Fick en fråga som jag kände att jag ville svara på:
 
Hur berättar man för sina föräldrar att man är deprimerad och vill ha hjälp?

Detta är en väldigt viktig och bra fråga och jag har tyvärr erfarenheter av detta från båda hållen (inte som förälder, utan vän). Jag ska försöka svara så gott jag kan och hoppas verkligen att jag kan vara till lite hjälp.
Först vill jag bara säga att detta är ingenting att skämmas för och jag tycker att det är jättebra att du har kommit fram till att du inte vill bära hela bördan själv längre.
 
Hur ska man göra med föräldrarna nu då? Dina föräldrar har kanske redan märkt att du mår dåligt, men är för rädda för att ta upp det med dig. Eller så har dem helt enkelt inte märkt det, kanske för att du döljer det? Det brukar märkas rätt väl när en människa har en period då hen inte mår så bra. Vid depression så finns det ju så många symptom att lägga märke till; man saknar aptit, vill bara sova, drar sig undan och undviker social kontakt, har ingen ork eller lust till att göra sånt som man egentligen älskar osv. Man har tappat livsgnistan helt enkelt. Nu känner ju inte jag till din relation till dina föräldrar, men om ni lever under samma tak borde dem ha märkt att något inte riktigt står rätt till. Försök inte att dölja det för dem. Om du redan tycker att det är jobbigt att ta upp det med dem själv så kommer det bara bli värre om du dolt allt så bra att det kommer som en chock för dem. För eller senare kommer dom ändå att märka det för du kommer att bryta ihop, tro mig. Vid depression är man så mentalt utmattad att tanken på att "jag måste tvätta håret innan jag lägger mig" kan knäcka en. Det blir ju ännu jobbigare och mer chockerande för dina föräldrar inse hur du mår på det sättet, men det ska inte behöva gå så långt
 
Det bästa är att helt enkelt sätta sig ner med sina föräldrar, när det inte finns någon tid att passa, och bara säga som det är. Jag vet att det är hur jobbigt som helst att visa sig svag på det sättet, men det kommer kännas så mycket bättre efteråt. Börja med att berätta hur du känner dig, varför (om du vet det, det gör man ju inte alltid) och att du känner att du inte kan bära det själv längre. Dina föräldrar kommer antagligen att bli oroliga och ställa massor av frågor, du kanske uppfattar det som att de blir irriterade och ifrågasätter dig. Men egentligen tror jag att dem bara känner en stor ömhet inför att du valt att anförtro dig åt dem. Men om du nu verkligen känner  att dina föräldrar ifrågasätter om du verkligen mår dåligt så ska du bara gå därifrån och söka upp hjälp själv. Låt aldrig någon annan människa berätta för dig hur du känner eller säga att du inte har någonting att vara deprimerad över. Det kan va så att dina föräldrar försöker förneka det för att dem får så dåligt samvete. Dem kanske känner sig som dåliga föräldrar för att dem inte märkte något tidgare eller så är det bara ren panik över deras barn faktiskt mår riktigt dåligt. Så om du känner att du inte blir tagen på allvar så ska du inte sluta dig igen, utan leta vidare tills någon gör det. 
 
Hjälp kan du få genom att prata med nån vuxen på skolan eller ringa någon hjälplinje som passar dig och dina behov om det känns lättare att ta upp problemet via telefon första gången man pratar om det. (HÄR är en sida som har samlat nummer till olika hjälplinjer) 
 
Det finns ingenting som stoppar dig från att söka hjäp hos BUP innan du pratar med dina föräldrar. Du kanske behöver hjälp för att prata med dina föräldrar om att du behöver hjälp och det är inte så konstigt. Den hjälpen du vill ha ska ju hjälpa dig att må bättre och att prata om hur man mår, när man mår förjävligt är ett stort steg som du kanske inte klarar att ta själv just nu. 
 
Jag önskar dig all lycka till och hoppas att mitt svar hjälpte lite grann. Du kan alltid maila mig på eecarlzon@live.se. Vänta inte på att detta ska gå över av sig själv. Det gör det i många fall, men det tar tid och ibland har man inte det. Kram!
 

Sånt en blir glad av

2014-05-05
  • Att hänga med mamma i Göteborg en hel dag. Gick runt på Röhsska och såg Fashion Figures Faces av Mats Gustafson. En väldigt vacker utställning av en konstnär som behärskar flytande tusch, akvarell och saxen likt en gud. 
  • Att köpa med sig två vykort (och en bok) från utställningen.
  • Att idag få veta att en har inställd lektion hela eftermiddagen så en kan hänga i parken med dessa två. Plocka körsbärsblommor för att ha i håret, ta sefies och äta thaimat sittandes på varsin gammal dagstidning.
 
 
 
 
 

Rosa ranunkel, tusch och Jack Daniel's

2014-05-03
Igår unnade jag mig en rosa ranunkel för jag ville ha något att sätta i den lilla vasen jag drejat. Blev ganska sött. Tuschteckningen i bakgrunden var med i min utställning Fittigt! och om någon skulle vilja köpa den (eller något annat verk från utställningen) så är det bara att säga till. Just detta verk heter "Eller?" och orginalet är i A3.
 
Ciao!

Valborg

2014-05-02
På valborg åkte jag ner till Göteborg tillsammans med min kompis Elins familj. Elin skulle nämligen vara med i Chalmers cortegen och det ville vi ju inte missa. Här är hennes ekipage. Varje ekipage ska symbolisera/göra satir på en snackis från året som gått. Elins grupp hade OS i Sotji och fokuserade på de dåliga hotellrummen. 
 
Här är mitt favoritekipage av de 29 jag såg. Cortegen är sjukt stor (hela 50 ekipage!!) och folk har gått all in verkligen. Det var så himla kul att titta på!
 
När ekipage 29 körde förbi hade det hunnit bli rätt kallt så mitt sällskap drog sig hemmåt och jag traskade helt enkelt efter 29:an tills jag var framme vid Chalmers och mötte upp Elin. Sedan hängde vi en stund med kompisar från hennes klass innan det var dags för Valborgskalaset. Det är Chalmers största fest och jag var otroligt taggad över att ha en biljett. Tror det var fem dansgolv, en hoppborg, minigolf, silent disco, massa olika rum där en kunde t.ex. hoppa runt på bollar plus en jävla massa mer. Det var helt sjukt stort och fullt av alla olika sorters peppiga människor. Jag drack öl och fuldansade med bra människor tills morgonen. Så.bra! Vill nästan gå på Chalmers nu... Nädå.
 
Dagen efter åt vi superbrunch på Egg & Milk och jag inså att jag var för trött/mätt för att engagera mig politiskt just då så vi gick hem till Elin och sov en stund. När vi vaknade började vi traska in mot stan men kom inte längre än Slottsskogen. Alla engångsgrillar i Azalea luktade så gott att vi sökte upp närmsta soliga bord vid Villa Belparc och beställde mat. Sen satt vi där i solen vid den lilla sjön bland alla göteborgare till jag åkte hem och tog igen de senaste dygnen med Henny och Lina. Vi satt på den sistnämndes säng och åt glass.
 
Jag har haft en himla fin Valbog med andra ord. Nu väntar jobb och plugg resten av långhelgen, men jag har även lyckats klämma in en utgång med tjejerna. Hoppas att ni har det bra, dricker kall öl och inte bränner er i solen. Jag har även asmycket bloggmaterial in store for you, så nu kommer det bli roligare att kika in här förhoppningsvis. Puss!
 
Hur himla fantastiskt, otrolig underbart är det inte att 4000 grymma feminister gick i Fi:s 1:a maj-tåg bara i Göteborg igår?? Blir varm i hela kroppen!
~♥♀♥~