Hej Göteborg

2015-09-04
 
 
Sommaren 2015 kom aldrig, trots att vi väntade tålmodigt och snällt. Man kände hur den kollektiva depressionen blev starkare för varje dag då temperaturen inte översteg 17 grader. Vi försökte, så gott vi kunde, att skrapa ihop lite härliga sommarminnen att kunna värma sig med när dagarna blir kortare. Nattdopp, festivaler, båtutflykter, sena nätter på den lokala nattklubben och frukostar utomhus. Det blev rätt fint ändå.
 
Sen kom september och jag packade ner delar av mitt flickrum i lådor och flyttade in i ett litet rum på Hisingen. Ett tag framöver ska jag testa på hur det är att kalla Göteborg för mitt hem. Jag ska skapa mig en vuxen och sund vardag med mina två jobb och färska gymkort. Detta är något nytt för mig. Ringa försäkringkassan, köpa rotfrukter på extrapris, ta powerwalks, laga riktig mat och vara vuxen. 
 
Jag ska inte ränna runt på Paris gator med läppstift och hatt på ett tag. Inte dricka rödvin i ett fönster med utsikt över eiffeltornet och fuldansa på nya klubbar där alla killar har mörka lockar och jeansjackor med pälskrage (för det hade a.l.l.a). 
 
Nu har jag ett eget rum i en lägenhet med nyslipade trägolv och balkong med utsikt över hängpilar och harar. Vi har ugn och en toalett som inte luktar mögel. Vår trappuppgång stinker inte weed och väggarna är isolerade. Människorna talar samma språk som mig och kollektivtrafiken är inte synonymt med kroppskontakt med främlingar. Jag tror det kan bli bra.