Snälla media, sluta!

2013-04-03
 



 
Hoppas att ni alla tar en ordentlig titt på dessa gifs. Tillslut inser ni att några av världens vackraste kvinnor ser lite "tjocka", bleka och allmänt slitna ut. Detta är för att dem är människor. Helt vanliga kvinnor utan airbrush och speciell belysning. När man väl ser förändringen så tänker man "men gud, är hon verkligen så stor/skev/blek.... i verkligheten?" Jag blir så jävla trött. Det är fan ett helvete att leva i detta Victoria's secret-myller varje dag. En kille som säger att Adriana Lima har "en helt normal och sund kropp" när hon går på svältdiet och skippar vatten två dagar innan plåtning. Alla småtjejer som älskar Miranda Kerr och tycker att hon har "drömkroppen". Visst hon har jättefin kropp, men hon tränar även yoga minst en timme varje morgon och hur många hinner med det om man inte har hennes yrke där det ingår att vara bikiniredo året runt? Min lillasyster som är smal, hon är en smal tjej liksom, kallades tjock av en kille i hennes klass. Hon bara suckade, killarna (och tjejerna) i hennes årskurs har helt sjuka kroppsideal. 
 
Om vi ska gå in mer på min research om 98:orna så kan jag ju berätta att jag, likt föräldrar på stan, tog min en liten runda på några instagramkonton. Jag såg ett tydligt mönster. Hos tjejer var det: Spegelbilder tagna i en pose som innefattar plutande mun, indragen midja, otrolig svank och helst ska bilden vara i profil så den söta tjejen tittar lite över axeln. Kommentarer som "go röv" "tajt" (kommentarer som egentligen anses som sexuella trakasserier) osv följs utav svar som "hihi tack *emojismiley*". Sedan var det även mycket bilder på ben. B.u.s-bruna ben i ett skumbad, nybäddad säng osv. Fruktsallader, bilder tagna uppifrån i sängen innan man ska sova (tydligen sover dom med smink, hmm) och bilder på Zac Efron/1D/Cody Simpson/Taylor Lautner/nån annan snygging med rufsigt hår och svartvitt filter var också väldigt populärt. 
 
Hos pojkarna var det lite mer utav "tja! här står jag topless framför spegeln och fotar mig själv samtidigt som jag gör en rolig min och spänner så jag nästan skiter på mig" eller gymbilder. Sen var det mycket bilder på Mila Kunis/Victoria's secret-angels/och hon från Vampire Diaries. 
 
Jag kände bara "nej, nej, lilla vännen!" (ska jag säga som endast lägger upp fyllebilder/bilder på fet mat/min hund, vem ska dömma vem egentligen?) Varför i hela friden lägger man ut en bild på sig själv för att man vill ha sånna kommentarer? Låter ni folk grabba tag eller daska till er på röven när dom känner för det också eller? Svarar ni "hihi, thx" då också eller? NEJ! Sen det här med att lägga upp bilder på kändsar som faktiskt är redigerade till oigenkännligheten, är också jävligt onödigt. Ni är 14-15 år och målar upp en drömbild av den "perfekta människan". Hur jävla svårt är det inte att leva upp till den? Ganska omöjligt. Sedan ska nån stackars tjej/pojke sitta där och se sin olyckliga kärlek lägga upp bild efter bild på fantasimänniskor och tänka "jag har aldrig någon chans". Detta låter rätt töntigt, men tänk hur det var när man var 14 år. Man var inte så stark i sig själv. Jag är livrädd varje gång jag ser nån yngre tjej/pojke att jag ska kolla på den på ett sätt som den misstolkar som att jag "sneat" den. För sånt kunde man ju älta i en vecka på den tiden.
 
Även om jag själv blivit bekvämare i mitt eget skinn och granskar bilder väldigt kritiskt så är det lätt att ta åt sig. Men tänk på gifsen ni just sett. 
 
Nu kommer säkert nån med standardkommentaren "men jag som är naturlig smal då, är det inte synd om mig?".
1- Jag har aldrig sagt något om tjock/smal. Du kan ha den perfekta kroppen men fult hår och ofylliga läppar, du fattar. Ingen är perfekt.
2-Nej inte lika synd med tanke på att i dagens samhälle är det accepterat att vara hur smal som helst.
 

Feminismen och en utmaning

2013-03-18
En vårig bild mest för att jag vill ha en bild (och vår). Ph by my sister.
Nu var det alltså dags för mig att predika lite igen. Anledningen till att jag gör detta är för att jag ganska nyligen fick en kommentar av en kär vän som fick mig att reagera. Vi försökte lösa ett missförstånd och hon slängde ur sig "Det jag menar är att man kanske inte behöver säga att man är värsta ärkefeministen och sen sitta där i knät på honom liksom" Detta var nog det mest ofeministiska jag någonsin hört, alltså någonsin.
Jag förlåter henne för att hon sa så. Jag förlät henne precis när det slank ur hennes mun. För hon är en av mina bästa vänner som älskar mig och jag vet att hon egentligen inte menade det. Dock finns det allt för många människor som inte skulle reagerat på något liknande genom att genast säga förlåt som min vän. Det finns allt för många som har fel bild av feminism och det tycker jag är synd.
 
Feminism handlar inte på något sätt om att sätta sig emot/över män och försöka förtrycka dem. Det handlar inte om att ha orakade ben, vara lesbisk eller jobba inom ett mansdominerande yrke. Feminism handlar om att störta patriarkatet så att kvinnor ska ha samma rättigheter och förutsättningar som män. Jag hatar inte män, tvärtom, jag älskar män! Herregud hur skulle jag kunna hata så vackra och skäggiga skapelser? Det enda jag uttrycker som likartsfeminist är att jag anser att jag som kvinna har precis samma rättigheter (och pruttar/rapar lika ofta) som alla jordens män. Jag är feminist för jag är en kvinna som inte på något sätt ser mannen som "normen". Jag gillar att upplysa (bland annat er) om feminism och jämnställdhet. Jag är blind för alla slags hinder som patriarkatet har skapat för kvinnorna i vårt samhälle och inser att vi har en sne bild av kvinnor som vi måste rätta till. Jag sminkar mig ibland, ibland inte. Jag syr. Jag gör mig fin ifall jag ska träffa någon jag gillar. Jag sitter i nån pojkes knä på en fest. Jag rakar benen ganska ofta. Men detta är för att jag gillar att sy, jag vill känna mig fin inför den jag gillar, killen luktade gott och jag älskar känslan av nyrakade ben mellan nya lakan, inte för att jag är förtryckt. Men det spelar ingen roll om det hade varit för andra anledningar som jag gjort det för INGEN ska dömma mig. Speciellt inte en tjej, speciellt inte en vän. Men som sagt jag förlät min vän för hennes groda, men jag har fler vänner som skulle kunna säga något sånt fast faktiskt mena det. 
 
Gör mig en tjänst: Alla har vi en "skolans slampa". En tjej som av olika anledningar har en högre liggsiffra än genomsnittet tjejer. Nästa gång någon snackar om hennes sexliv på ett dömmande sätt så vill jag att ni försvarar henne. För hon är hon och hon ska få göra vad fan hon vill. Vill hon ligga- fine! Sprider massa folk ut sanna/falska rykten om henne- fine! Men DU ska inte hjälpa dom. Du ska inte hjälpa folk att stärka patriarkatet och trycka ner en tjej på grund av något så männskligt som att hon har sex. Tänk på att feminism handlar mycket om sexuell frigörelse. Var glad för tjejens skull istället. Fan va kul för henne att hon får ha det så gött. Att hon hittat något som gör henne glad. När vi tycker det är så förfärligt med lagar som förbjuder preventivmedel och abort så ska vi ju inte själva sitta där och säga saker som får kvinnors sexualitet att låta som ett brott.
 
En liten parantes: Sluta säg "strong independent woman" så fort någon tjej ändrar relationsstatus till singel på fb. Alla kvinnor är starka. Vi är starka just för att vi är kvinnor och levt i detta patriarkat i hela våra liv. Man är inte stronger för man är singel och man är inte mindre independent för man har en partner. 
 
Ha det fint nu och kom ihåg att inte dömma någon, ni är bättre än så! Puss!

Reva.

2013-03-13
Jonas Hassen Khemiri (han är en väldigt bra och snygg författare förövrigt)
 
Reva ("Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete") är ett polisprojekt som tillåter poliser att kräva legg på alla som ser "osvenska" ut. Detta är för att på ett effektivare sätt kunna hitta papperslösa. Jag tycker att denna metod är så fruktansvärt kränkande. Bara för du råkar ha en suspekt hårfärg eller hudton så har polisen rätt att stoppa dig när som helst bara för att du ska bevisa dig oskyldig till ett brott du inte begått. Bara för att du inte ser ut som en typisk "svenne" så är du automatiskt misstänkt.
 
Jag har själv väldigt svårt att relatera till ett liv med ständiga påhopp baserade på min etnicitet. Att jag är vallon (vem är inte det om man tittar långt bak i tiden, liksom) är inget som direkt syns. Dock har min annars så genomsvenska mamma fått ett "typiskt vallonskt" utseende. Hon har fått utstå en del rasistiska påhopp, men skrattat åt det sådär i efterhand. Gud va löjligt hon är ju världens svenne, korkade gubbrasister! Men hur är det att bli påhoppad när man faktiskt inte är svensk? När de ord som gubbrasisten på bussen väller ur sig tillsammans med lite spott träffar en precis på ens svaga punkt. Hur är det att bli påhoppad när man blivit det hela livet? Hur är det att bli påhoppad när man sett hur deprimerade detta gjort ens utländska föräldrar? Hur är det att bli påhoppad när man vet att detta är inte sista gången, för man kommer aldrig att kunna bli lika svensk som dom andra. Spelar ingen roll om du är född här, pratar utan brytning och är välkammad. Du kan aldrig byta hudfärg och det är just den som polisen kan ta dig för.
 
Hur är det att aldrig kunna gå i en affär utan att du märker hur personalen håller uppsikt? Hur är det att inte få jobb p.g.a sitt utländska namn? Hur är det att inte kunna vistas i gäng med andra svarthåriga för att ni då blir tagna som kriminella? Hur är det att alltid vara skyldig till ett brott tills du kan bevisa motsatsen? Hur är det att bli misshandlad av en vakt för att du inte kan bevisa motsatsen?
 
För att verkligen kunna ta ställning till Reva så måste vi kunna besvara dessa frågor. Vi måste tänka oss in i de utsattas situation. Läs Jonas Hassen Khemiris öppna brev till Beatrice Ask här och få en inblick i hur det kan vara för dom som tyvärr har svaren på alla dessa frågor jag just ställt.
  

Lite olika vänner och nätter

2013-03-07
Ph by me and friends.
Jag älskar att vi är så unga och dumma. Att nästan alla våra förhoppningar finns kvar och längtan kan väckas till liv så lätt. Att en kväll kan sluta med att vi gråter över rödvinsfläckar eller skrattar åt hur patetiska folk är. Att vi kan ha vår egen lilla fest på toan om den riktiga suger. Att ni gör mig hel. Att vi har så många kvällar framför oss, tillsammans.
 
Var tvungen att slänga in en bild från 2011 bara för den var 1- skön och 2-på Johanna som jag saknar.

nerd porn

2013-02-28
Under jullovet hann jag läsa en del. Nu tänkte jag dela med mig av några grymma böcker så fler får avnjuta dem.
 
1. Looking for Alaska- John Green: Boken handlar om Miles, en kille som inte har några vänner och mest ägnar sig åt att läsa folks sista ord. Han bestämmer sig för att "go to seek a great perhaps" och börjar på en internatskola. På internatskolan får han vara med om äkta pranks, riktiga vänner, stränga rektorer med särskilda knackningar och så träffar han Alaska. Alska är den snyggaste, smartaste, mest kreativa och sårbara tjej Miles någonsin träffat. Han faller handlöst. Han får jobba hårt för att få Alaska att öppna upp sig, men hon mjuknar gradvis. Sedan händer något hemskt och handlingen tar en oväntad vändning. Miles är full av frågor och resten av boken går åt till att hitta svaren och look for Alska. 
 
Jag tyckte verkligen om denna boken! John Green skriver mysiga böcker som man verkligen fastnar i. Själv är jag mycket för poesi, metaforer och filosofi och han lyckas till och med få med det. Man blir lite irriterad på Alska ibland, men jag misstänker att det är precis det som är meningen.
Jag läste två böcker till av John Green under lovet: "The fault in our stars"- handlar om en tjej som är döende i lungcancer och blir förälskad i kille från gruppsamtalen för unga med cancer. Många tårar där kan jag säga. Och "Paper Towns"- lite som looking for Alaska. Kille är kär i tjej, tjej visar intresse, tjej försvinner och kille letar efter henne. Bara det att själva grejen med paper towns är så himla häftig.
 
2. The perks of being a wallflower- Stephen Chbosky: Utspelar sig på 90-talet och är skriven helt i brevform och avsändaren är Charlie; en kille som är lite nervös för att börja på high school. Charlie har inga vänner, men han är inte mobbad. Han är killen som alltid är i bakgrunden, håller tyst och analyserar alla andra. Han är helt enkelt en wallflower som ser allt, funderar mycket och är otroligt smart. Snart får han två vänner, Sam och hennes låtsasbror Patrick. Dom blir en underbar liten trio. Charlie är kär i Sam, men han vill inte vara det. Saken är den att Charlie är psykiskt sjuk, varför och hur tänker jag inte berätta, men det håller han tillbaka när det kommer till Sam. Under sitt första år på High school får Charlie uppleva mycket- han går på sin första fest, råkar bli hög, råkar bli kär, får en flickvän, han slåss, han läser massa bra böcker och upplever stunder där han känner sig oändlig. Tillslut blir det för mycket för lilla Charlie och hans stackars ostabila psyke, det rinner över. Sen berättar jag inte mer. Läs den innan ni ser filmen!
 
När jag hade läst klart denna låg jag bara apatisk i min säng. Jag fick så mycket nya tankar, funderingar och infallsvinklar. Jag fick även ett favoritord: Infinite. Det är en så himla, himla fin bok. Jag vill bara krama Charlie och viska att allt blir bra. Jag undrar hur många wallflowers det finns i min skola och vad dom tänker om mig. Snälla läs denna boken! 
 
3. Dirty Liar- James Brian: Denna boken handlar om Benji som precis flyttat hem till sin pappa och hans nya familj. Innan bodde han hos sin mamma, vars pojkvän antastade Benji, men det vet ingen om för Benji är bra på att döja saker. Han säger inte så mycket och gömmer sig bakom sin långa lugg. Detta gör hans pappa väldigt frustrerad så det är mycket bråk i hemmet. Skolan är inte så mycket bättre. Benji är lite som en wallflower, fast en av den sorten som dömmer alla. Det finns en tjej som han ser, men inte dömmer. Han faller för henne, men hur ska det kunna fungera när han har en sån tung hemlighet? För att göra livet lättare röker han på med sina vänner. Tillslut går det inte längre.
 
Denna boken var helt okej. Jag är lite besviken på slutet, men annars så var den okej. Det intressantaste med denna boken var baksidan- när man ser författarfotot så inser man att detta antagligen är en självbiografi. Då blir den ju med ens mycket intressantare.
 
4. Kapitulera omedelbart eller dö- Sanne Näsling: Vi får möta Lovely och Mary- två tjejer som tvingas leva i en egen värld för att orka leva. Istället för att gå i nionde klass med massa "operversa" människor och bo i ett grått höghus, så drömmer dom att dom bor i London. I London är det jävligt, precis som dom älskar. Dom är mer än bästa vänner, i deras båda världar existerar ingen annan än de två. Dom går på fester, gråter på skoltoaletten, har maskor i strumpbyxor och avskalat nagellack, men det gör inget för "avskalat nagellack är pretty, men också det sorgligaste som finns". 
 
Denna boken... Jag finner inga ord för jag älskar den så mycket! Jag kan identifiera mig med dessa unga tjejer som är lika likgiltiga och uttråkade vad som än händer. Dom är trötta på det illitterära samhället och vill bara till London. Språket i denna boken är helt underbart. Engelska och Svenska blandas och gör detta till min nya citat-källa. Jag älskar Marys påhittade möten med Håkan Hellström och hennes döde far som hon aldrig träffat. Denna boken gav mig livslust!
 
5. Torka aldrig tårar utan hanskar ~ kärleken- Jonas Gardell: Benjamin är Jehovas vittne och Rasmus är bögen som flyttat till Stockholm för att träffa jämnlika. I boken får man parallellt läsa om deras uppväxter blandat med presens. Tillslut träffas dom och faller handlöst för varandra. Det är 80-tal, och ingen vet vad HIV och aids är. De homosexuella männen träffas när mörkret lagt sig i Stockholms parker och runt stadshuset. Det är nya möten med nya män varje kväll. Egentligen vill dom ju bara ha kärlek, men det är inte helt accepterat än. Sjukdomen börjar spridas. Bögpesten. När dom förstår är det försent. Detta är bok skriven för alla dom som samhället förkastade, en bok till de som dog, en bok till de som förlorade någon de älskade och en bok för oss som vill veta mer om homosexuellas historia.
 
Detta är början på världens finaste kärlekshistoria. Boken är skrivet exakt så jag vill ha den; poetiskt och metaforiskt. Jonas Gardell värnar om minnet av alla som dog i 80-talets Stockholm och skriver så fint att jag får kramp i hjärtat. Han är en sann eldsjäl som brinner för homo-sverige. Han väver skickligt in sidor med ren fakta så att alla ska kunna känna sig som en förvirrad/ensam, homosexuell pojke/man som vandrar runt i stockholms mörker på 80-talet. Bästa på länge vill jag lova!
 

jag vet vilken dy hon varit i

2013-02-25
Ph by me in my room.
Ibland händer det att man måste hoppa över danslektionen för att man har magkatarr eller för man känner sig lite nere. Just nu tänker jag på hur ingen i staden där jag bor verkar leva det liv dom valt. Jag tänker på vänner man inte kan vara vän med för dom stjäl ens energi och sårar en. Jag tänker på hur ont det gör i mig. Hur ont det gör att vara fast i något slags läge i livet där allt bara rullar på i samma bana och hur ont det gör att inte kunna vara någons vän. 
 
Jag kommer hem, fotar lite, spyr nästan av magkatarren, dricker lite proviva vinbär, fotar mer, ritar och äter mammas hemmagjorda müsli. Jag vill ha luft och solljus men jag orkar inte gå ut. Jag känner mig apatisk när jag målar mönster som i trans för ha något att tänka på. Tankar gör så ont ibland, men att känna sig tom är ännu värre. 
 

Stand by me

2013-02-23
Min filmsmak är helt felfri och jag vet att ni uppskattar mina tips så mycket att jag fixat en egen kategori enbart för film. Jag får aldrig så mycket positiv respons som när jag skriver om filmer. Nu tänkte jag än en gång dela med mig av en riktigt bra film.
 
Stand by me (1986)Baserad på Stephen Kings "the body". 
 
Filmen utspelar sig i en liten sömning stad i 50-talets USA och handlar om ett grabbgäng som består av 4 helt olika killar som är ca 13 år. En dag bestämmer de sig för att leta efter liket av en jämnårig pojke. Dom ger sig ut på en vandring längst med järnvägen och är precis som ett gäng unga killar ska vara; busiga, högljudda och väldigt, väldigt sårbara. 
 
Jag älskar allt med denna filmen! Karaktärerna är perfektion och skådespelarna (b.l.a River Phoenix) gör i stort sett sina livs roller redan då. Miljön är underbar och historian får mig att gråta och skratta. Filmen är delvis i berättarform och allt är bara rätt. Se den!
 

Era drömmar

2013-02-15
Jag bad ju er dela med er av era drömmar och bucketlists. Jag lovade er att ni skulle få vara anonyma och det håller jag. Ni är så fina allihop, mer sånt här tack! ♥
 
  • Okej.. kommer ju inte slå dina drömmar i påhittighet precis (btw, sjukt bra) men det behöver jag inte heller för min superdröm är att hänga i sommar, med dig! (+våra andra chicas)för då mår jag bra
 
  • Jag vill att min pappa ska bli frisk.
 
  • Jag vill bara fylla en bil men folk jag älskar, köra hela natten, hela dagen, fota allt jag ser & vakna upp i ett främmande & spännande land. Stanna där i några månader och bada i havet varje dag. alltså, det hade gjort hela mitt liv!
 
  • STUDENTEN 2013!! :D studentresan med fina vänner och en heeel dag som bara kretsar runt oss och hur jävla grymma vi varit som stått ut i alla dessa år.. ;) åhh jag kan inte ens fatta att de snart är över ahhh!
 
  • Jag vill väldigt gärna åka igenom Europa och leva livet med dig min kära!
 
  • Jag vill kunna flytta ifrån min lilla by här uppe i norr och bosätta mig i en stad (helst Stockholm) drömmen är ju att få jobba på en tidning, (typ ELLE) och bo med en snygg snubbe i en ljus lägenhet med världens takhöjd mitt i centrum! ;)

  • Min pojkvän kan ju till och börja med fria till mig och sen kan vi starta vårt liv tillsammans. Köpa lägenhet och ett stort sagobröllop (iiih!!!) jag älskar den killen!! :DD
 
  • Just nu drömmer jag om mitt år som utbytesstudent i USA!! Tack för att du tipsade om din kompis blogg! Jag läser era bloggar varje dag (hon slår ju dig i uppdatering) och ni verkar jättegoa! Kram :)
 
  • Jag vill (s.k.a) flytta till L.A!! kan tänka mig vilket jobb som helst bara jag får bo där. Min syster bodde där och när jag hälsade på henne blev jag helt förälskad i Hollywood!!
 
  • Min dröm är att få gå på en lisebergsdejt med dig för du verkar skön..
 
  • Min dröm är att åka till Australien och ta en surfkurs med några polare. Sedan börja studera till något jag verkligen tycker är kul och tillslut köpa ett stort hus och ha ett bibliotek (viktigt!!!) Din blogg är jättemysig! Uppdatera gärna mer haha, och jättegärna mer boktips!!!
 
  • Jag tror jag helt enkelt ska använda din lista som min lista ;) vill du bli min vän?

När man inte riktigt vet... någonting

2013-01-13
me.
Nu ska jag försöka mig på att skriva några visa ord. Jag vill så gärna få ur mig något, men jag vet inte riktigt vad. Kanske något riktigt djupt. 
 
Jag har läst så himla många fina böcker och lyssnat på så mycket nya människor det senaste. Jag har som vanligt inte kunnat släppa dessa böcker och samtal. Jag har funderat över mina observationer för att försöka komma lite nämre ett svar jag aldrig riktigt kan få grepp om. Jag ser ner på alla, men mest mig själv. Jag dömmer alla men jag dömmer ingen för vad jag dömmer dem för. Som den unga, vilsna själ jag är så försöker jag reda ut vem jag själv är genom att först försöka förstå mig på alla andra. Egentligen borde jag göra tvärt om.
 
Jag har samlat erfarenheter som skulle kunna ge mig ett A i beteendevetenskap. Mig själv känner jag inte för fem öre, men det gör mig inte mer sårbar än vad jag vill vara. Det ska erkännas att jag är bra på att spela. Kanske lite för bra. Jag inser ju att jag inte är ensam. Vi spelar alla spel för att få något vi inte riktigt vet om vi vill ha. Om du tror att du inte spelar, då spelar du mot dig själv. Kanske för att förtränga känslor du inte vill känna eller känna känslor du inte känner. Kanske försöker du vara något annat för att inte göra dig själv besviken. Själv är jag en mästare på att spela och slänga bort priset.

You can't build a reputation on what you are going to do ~ Henry Ford

2012-12-11
 Hej allihop! Varför går inte statistiken ner när jag meddelar att jag kommer ha en blogg-pause? Ni verkar vara lika psyko och sentimentala som mig, gulligt!
 
Jag behöver inspo, och jag vill att den kommer från er. Skriv några rader om dina drömmar. Det kan vara något helt "omöjligt" eller något litet. Har du även lite planer över livet, nästa sommar eller morgondagen? Bra, berätta för mig. Jag godkänner inga kommentarer så du kommer kunna vara helt anonym eller berätta något för bara mig. Senare tänker jag sätta ihop detta till ett (förhoppnigsvis) långt vackert inlägg.
 
Här kommer mina drömmar:
 
Tågluffa genom Europa med mina fina vänner. Flera veckor då vi bara upptäcker nya städer, bortglömda barer, träffar nya folk, fotar och dricker billigt rödvin.
 
Hitta en snubbe som gillar att läsa. Detta är väldigt svårt. Böcker kan ju vara bland det sexigaste som finns. Smarta och kreativa personer är ju ännu ett snäpp sexigare också.
 
Aldrig glida ifrån mina närmsta vänner. För att jag älskar er och jag kommer förfölja er genom livet. Som herpes, man tror de är borta.. så kommer det tillbaka..
 
 
Ta en kurs eller två på Oxford eller något annat universitet i någon liten stad i England.
 
Delta i en färgfestival. Kan inte tänka mig något underbarare.
 
Läsa massa böcker och se filmer som berör. Just nu har jag två länga listor- en för böcker och en för filmer som jag måste läsa/se.
 
Åka på valsafari. Måste ju vara så mäktigt!
 
Sova i en hängmatta. Men inte ensam.
 
Bo ett tag i Paris och London. Tror inte att jag kommer favorisera någon av dem. Jag älskar London och Paris ser jag fram emot att besöka med Hanna.
 
Se mina favoritband live. Det ska bli ett nöje att slutföra denna omöjliga dröm, då jag hela tiden hittar nya favoriter.
 
Åka på roadtrip. Helt själv, faktiskt. Tror att det kan vara väldigt spännande.
 
Ta flyget till en random stad på morgonen. Sedan spenderar man dagen, kvällen och natten där, utan att ha bokat hotell. På dagen besöker man parker, museum och caféer. På kväller sitter man på resturang och på natten festar man. Sen flyger man hem typ 05.00.
 
 
Spendera hela dagar av mitt liv åt att bara strosa runt på museum. Det kan ju vara bland det bästa som finns.
 
Ta en matlagningskurs i Italien med mina tjejer. För att vi skulle ha så jävla kul när vi lär oss laga äkta italienska rätter när vi är småfulla av allt vinprovande.
 
Fira nyår på ett tak i New York med massa vackra, graciösa new yorkare.
 
 

love boat

2012-10-21
Världen är så liten och innehåller inte en enda perfekt människa. Men det finns människor vars mörka sidor man nästan älskar lite mer än de ljusa. Funderar på att börja skriva i en rosa dagbok med hänglås och lyssna på Taylor Swift. Kanske börja använda mig av uttryck som "woop woop" eller "livet leker" utan att vara ironisk. (nä det skulle nog vara fysiskt omöjligt för mig)
 
Lite tankar såhär en söndag då allt är så vackert, trots regnet. Vad tänker ni på idag?
xx

Lina

2012-10-12

Min underbara vän Lina.h är hemma från staden långt bort åt helvete. Ikväll umgås hon med sin juicedrickande vän. Vi diskuterar ångest och minnen bland massa kuddar och levande ljus. Saknar tiden då detta var vardag. Tiden då man hade någon ny person man behövde gömma sig för i skolans matsal varje måndag. Saknar även våra traditionsenliga onsdagsdejter då jag, Elin och Lina och drack latte med kanel på stammishaket och smed nya skoningslösa planer. Skolans tre pälsjackor som alltid gick igenom entrédörrarna samtidigt varje morgon.
Vi tyckte livet sög, men det var då det var bra.
 

Dag 11- Mina syskon

2012-10-12
Me and sis♥
 
Jag har en lillasyster som heter Tilda (mamma och pappa blev helt plötsligt kreativa när det var dags att namnge barn nummer två) Hon är en typisk lillasyster som hela tiden ska gå emot resten. "Men det förstår du väl varför, Tilda.." är en kommentar hon ofta får höra när jag gaddar ihop mig med paranteserna för att känna mig vuxen. 
 
Varannan morgon vaknar man av att denna morgonmäniska, ganska odiskret, öppnar min dörr och trevande frågar om hon får låna den där tröjan.. Jag är väldigt snäll, så det får hon oftast. Som tack får jag sen se samma tröja ligga ihopskrynklad i en svettig hög på hennes golv för att en vecka senare möjligtvis hamna i tvättmaskinen. Ingen idé att skälla på henne, hon är immun mot sin verbala syster. Ibland slåss vi lite, för att det är kul. Inte som när vi var små. Då var det blodigt allvar när det gällde vem som skulle få spela sims 2 först. 
 
Även om hon sjunger hela tiden, och hennes studio ligger vägg i vägg med mitt skrivbord så är hon en älskvärd syster, oftast. Det är lättare nu när vi har en egen pakt istället för att hela tiden skvallra på varandra. Hon har blivit gammal nog för att vara en klippa att luta sig mot och en ständig skvallerkälla. Hon vet vad som gäller, sånt där som får mig att känna mig som en gammal kärring. Än är hon inte gammal nog för att höra om allt galet hennes syster gjort, eller för guds skull hitta på något liknande själv. När jag är ute och träffar små tjejer som är jämngamla med henne så blir jag så stolt. Stolt över att hon kan vara trygg  sig själv och inte ge sig ut i svängen allt för tidigt. Jag hoppas att jag på något sätt lyckats pränta in i hennes huvud att hon duger. Du duger precis som du är Tilda. 
 
Jag och Tilda har ju i stort sett en till syster, Elin. Vi har växt upp tillsammans och Tilda har oftast fått vara med oss. Ibland när jag och Elin pratar om Tilda pratar vi om henne som om hon vore död. Det är ju som med alla som går igenom tonnåren. Man växer och förändras både utseendemässigt och på insidan. Ibland saknar jag lilla Tilda med onopprade ögonbryn och t-shirts från monki. Men nu har du blivit en ännu fantastiskare människa Tusse. Puss!

Dag 9- Min tro

2012-10-08
Collage by me, ph via tumblr.

Jag är inte särskilt religiös av mig. Tror på något, men jag kan inte riktigt sätta ett namn på vad det kan vara. Jag är konfimerad och medlem i svenska kyrkan (kommer aldrig att gå ur den! maila mig på asfh@live.se om du vill höra några argument för detta din snåle jävel) men jag tror inte att det sitter en gubbe med långt vitt skägg eller en svart tjock kvinna eller en dvärg-vietnames med bläckfiskarmar och styr över alla. Nej. Ett av mina största intressen är rymden (när jag skulle göra linjevalet i nian fick jag välja mellan mina två drömkarriärer; inredningsarkitekt eller någon slags rymdforskare/professor i astronomi, herregud vad jag är töntig) så jag tror på vetenskapen, big bang, evolutionen osv.
 
... Men, jag tror verkligen att vi människor är kapabla till att påverka så mycket mer än vad vi tror. Ödet, tur ect. är sådan som vi bara hittat på för att ha ett namn för lite omänskliga saker. Men egentligen är vi människor så himla fantastiska. Våran utvecklade hjärna, intution och sist men inte minst.. Vårt samvete. Det är detta som jag tror på; karma. What comes around goes around och allt det där.
 
Tänk på när man var liten, hur godtrogen man var. Hjärtat var så stort, så öppet. Med åren lär vi oss att världen är farligt ställe och att ingen vill vårt bästa. Ju mer vi får höra, desto mer stänger vi våra hjärtan. Att säga "du är min bästa vän" första gången du umgåtts med någon sågs ju som ett normalt beteende när man var 5 år, men inte riktig längre. Alla längtar efter kärlek och omtanke, men dem som visar det är "desperata" och riskerar att bli sårade. Varför? För deras hjärtan är så öppna fortfarande. Dem är oförstörda. Det behöver inte vara något som en tuff uppväxt ect. som förstör oss och gradvis stänger våra hjärtan. Det är allt. Omgivningens ständiga varningar, medias oändliga flod av hemska nyheter som sköljer över oss som en kall dusch varje dag. Det kan även vara när man börjar inse att en vuxen människa (förälder, lärare, släkting) som alltid skojat med dig och varit något utav en förebild börjar bete sig annorunda. Du kanske inser att denna människa faktiskt är det; en männsika. En människa med brister och lik i bakluckan. För mig var det nog när mina föräldrar slutade viska eller prata svengelska när dem pratade om allvarliga saker.
 
Så våra hjärtan stängs när vi växer upp. En 30årings hjärta hade varit helt stängt, om det nu inte var för dem där små sakerna. Små saker som sakta men säkert gör små glipor i våra hårda skal. Jag pratar om de där små sakerna som gör att vi får hopp igen. En främling ler mot dig, någon ger dig en komplimang, någon hjälper dig plocka upp pennan... Alla sådana små, små saker som människor gör av ren snällhet och omtanke, inte för att lagen kräver det av dem.
 
När jag satt i bussen påväg hem ifrån Göteborg satte sig en ung tjej brevid mig. Strax efter henne kommer en äldre dam. Det fanns cirka två lediga säten kvar och dem var längst bak. Tjejen reser sig då upp och låter damen sätta sig så hon slipper gå ända bak. Det var fint gjort tycker jag. Det tyckte tanten också. Sedan började tanten hosta något så in i *******. Vi snackar inte lite torrhosta nu. Jag trodde seriöst att hon skulle kvävas. Det blev ju inte bättre av att den söta lilla tanten tyckte att detta var djupt genant och försökte hålla inne hostan. Jag kom på att jag hade köpt en flaska vatten på pressbyrån (jag blir alltid så sjukt törstig när jag åker buss?) jag frågad om hon ville ha den och hon lyckades nicka mellan hostattackerna. När hostan hade lagt sig var hon väldigt tacksam och kallade mig en räddande ängel och allt sånt. Även om det ofta känns som jag är med på "listan på personer som karman glömde" så känndes det ändå lite fint att hjälpa någon.
 
Att försöka göra en liten god gärning varje dag är en trevlig sak. Försök inte överprestera bara, det måste ju vara genuint. En liten komplimang som du verkligen menar, ett leende eller låta bli att sucka när tjejen på Mc Donalds' glömmer din dricka (när det hände mig sa jag "haha det är lungt, ha en bra helg!" hon blev helt ställd innan hon sken upp och sa "tack det samma!!") Sedan vet jag dock inte om du kommer tjäna något mer än tllfredställelsen av att göra någons dag lite bättre. Det är ju lite allmänt känt att dem som råkar ut för det värsta är oftast dem som förtjänar det minst. Men det är ju också känt att good things comes to those who waits..
 
 
 

Dag 8- Ett ögonblick

2012-10-07
Jag ändrar till "olika ögonblick"


Just i detta ögonblick sitter jag hemma i mitt nystädade rum och lyssnar på en dokumentär om Engla-mordet på P3. 

Ögonblick på stan när man ser ett par kyssas och man undrar om man just bevittnat deras första eller kanske sista.

Ögonblicket precis när ljudet tätt följt utav bilden till en film man längtat efter länge börjar spelas upp på bioduken.

Ögonblicket då man får ett sms och det inte är den man hoppats på. Man inser inte förrän man blir besviken att man faktiskt hoppats att det skulle vara den där personen.

Ögonblicket när man landar med flygplanet på ny mark.

Ögonblicket precis innan man får ett svar man inte riktigt vet om man är beredd på.
 
Ögonblicket när man går med klackarna dinglandes i händerna med en vän i soluppgången. Man vill vara ung för evigt.
 
Ögonblicket då en gammal låt av Melissa Horn spelas på radion och man känner smaken av extra citron och tänker tillbaka på alla de kvällar man tänkte på sin olyckliga kärlek i nian.
 
Ögonblicket då man stänger en riktigt bra bok efter att ha läst ut den. Det känns som att man förlorat tio nyfunna vänner.

dag 7- Min bästa vän

2012-10-03

Läs detta
Sedan så har jag faktiskt 4 fantastiska tjejer till som jag anser tillhöra min allra bästa vänner. Elin, Lina.h, Lina.a och Henny. Jag har hela fem fina soulmates i mitt liv. Har hängt ihop ett bra tag med alla och en sak som jag älskar är att även om det ibland kan ha gått en månad (eller år, Lina) så känns det alltid som vanligt med er tjejer. Ni är liksom hemma för Emma. Puss på er och alla mina andra vänner, jag älskar er!♥
 

dag 6- Min dag

2012-10-01
Visar nya hårfärgen och skickar äckliga bilder till Hanna.e.
 
Okej, min dag. Hmm.... Usch jag hatar egentligen sånna där detaljerade inlägg om folks oitressanta dagar ur deras ointressanta liv, men, men nu kör jag ju efter listan. Ni måste förresten lova att kommentera om ni inte vill läsa om denna skitlistan längre.
 
Jag vaknade, försent som vanligt. Stressade som ett as, sipprade för länge på kaffet och tjatade till mig skjuts av pappa. Unnade mig en kvart i solariet på gymmet (eftersom jag just nu letar efter meningen med livet testar jag olika saker, förrutom droger) och sedan gick jag till skolan. Väl där var det inte en jävel som sa hej eftersom ingen kände igen mig. Igår fick jag nämligen en inpuls (återigen, meningen med livet) och eftersom jag är en kontrastmänniska fick mitt gyllene hår bli mörkbrunt. Notering: meningen med livet är ej förändring av utseende.
 
Min lektion började 12.30. Fram tills dess satt jag och skulle plugga, men gjorde i stället inget vettigt som vanligt, i studiehallen med Sofia. Ibland kom det förbi någon och kommenterade min radikala förändring. Funderade då starkt på att spela schizo och slå till dem, men hejdade mig. Meningen med livet är nog inte våld ändå..
 
Franskalektion. Jag vill så jättegärna lära mig franska, men jag tror att en intensivkurs i Frankrike är mer min grej. Jag satt i grupprum och underhöll min grupp med videos på fransmän som försökte få mig och Hanna.e i säng. Tänkte att det har ju med frankrike att göra.. 
 
Efter skolan gick jag, Hanna.a och Lina.f runt i ösregnet och letade efter en försvunnen tatueringsstudio. Vi hittade den inte och jag förklarade mitt hat till allt som inte kändes bra just i den situationen. Jag stod i en kaninpäls (hata mig då alla PETA-fans) i ösregn utanför rosa tröjan och skrek i mobilen åt en klasskompis som inte ens bor i stan att jag "ÄRSÅJÄVLAARGPÅDIGJUSTNU!" för att han beskrivit fel väg. Så det fanns en del ilska som behövde komma ut. Mina vänner bara skrattade.
 
Gick och fikade med Hanna.a. Läste en instagramgossip-sida om våran stad. Är förvånad över att det inte är jag som skapat den. Jag har inte instagram så jag orkar inte riktigt bry mig. Jag försöker ju göra mig till ett hatobjekt i en viss människogrupp just nu, men jag verkar vara för älskvärd. En uppdatering om mig (om dom nu skulle hitta något intressant om mitt liv) på en sån sida skulle kunna göra att jag kom ett steg närmare i mitt sökande efter livets mening. Är dock riktigt osäker på om mening med livet skulle vara att vara känd, men hatad..
 
Hade dansträning med min vän Linus som vikarie. Alla skrattade åt mig när jag trodde någon ville filma mig som dansar en koreografi jag inte kan för att lära sig. Kul att man kan glädja någon. (Meningen med livet är då fan inte att glädja andra)
 
Just nu ligger jag i min säng, insmörjd med Elisabeth Arden green tea honey drops body cream som doftar ljuvligt och lyssnar på Lana Del Ray med lite levande ljus runt mig.
 
Förstår att ni får ut så otroligt mycket av ett sånt här inlägg, not. Kommentera gärna vad ni tycker meningen med livet är. Jag är fullt seriös och behöver verkligen lite livsinspo! (obs! "min pojkvän" är ett förbjudet svar)
 
 

Dag 5- en person jag ser upp till

2012-09-30
En av mina största förebilder är fotografen och provokatören Elisabth Ohlson Wallin. Hennes bilder på Jesus som en transa vid den sista måltiden, påven som en mördare och samt heliga staden Jerusalem i ett annat sken än vad vi är vana vid har gjort att hon blivit bombhotad, fått påven att ställa Sveriges ärkebiskops besök i Rom osv.
 
Hennes bild talar ett tydligt språk och kan vara både raka och poetiska. Hon är en äkta konstnär, men även politiskt engagerad. Elisabeth vill visa upp den vacka sidan hos människor. Vare sig dem är blinda, åttio år, homo- och eller transsexuella, döende eller skelett. Hennes bilder är alla i sig som ett slag i ansiktet på folk. Ibland är det precis vad som behövs för att man ska öppna ögonen.
 
Jag är väldigt inspirerad av Elisabeth och hennes bilder. När vi skulle hålla redovisning om konsten och politiken i skolan visste jag direkt att det var henne jag skulle redovisa om. Hennes kamp för exempelvis homosexuellas rättigheter är helt makalös. Men sedan så tänkte jag "tänk om dom i klassen inte gillar hennes bilder och totalsågar henne. Eller att min redovisning sätter henne i fel ljus" Hon är väldigt viktig för mig och jag ville ju verkligen dela med mig av hennes otroliga konst. Det slutade med att jag, utan något som helst manus, stod och spände ögonen i var och en av mina klasskamrater och talade rakt ur hjärtat. Det låter lite töntigt kanske, men så mycket inspirerade hon mig. Jag fick högsta betyg tack vare henne. Hon är en riktig superkvinna.
 
Gå in på hennes hemsida och klicka på "utställningar" och titta på alla hennes fantastiska bilder.
 
 
 
 
 
 

Dag 3- Mina föräldrar

2012-09-27
Jag och pappa tittar på giraffer. (jag står på hans högra handflata om ni undrar hur fan han håller mig haha)
Mina föräldrar betyder allt för mig. Dem ställer alltid upp till 197% och finns där alltid. Jag önskar att jag någon gång kommer kunna ge tillbaka en tiondel av vad dem givit mig under åren men det är så himla mycket. 
 
När jag var liten så spenderade min mamma timmar med att sjunga för mig och lära mig teckenspråk. Resultatet blev att jag kunde prata väldigt bra för min ålder. (teckenspråket har jag tyvärr glömt väldigt mycket av, jag kunde mer när jag var ett år än vad jag kan nu..) Min pappa valde bort sitt förra jobb som innebar mycket resor och tid ifrån familjen, för att bli lärare och på det sättet vara ledig med mig och min syster på alla lov. 
 
Inte en dansuppvisning, lussetåg eller semester är odokumenterad i vårat hem. Min pappa har spenderat dygn av sitt liv åt att omformatera och överföra massa gamla videofilmer och bilder på mig och min syster som små eller renovera så att vi har varsitt stort och fint rum. När vi sålde jultidningar så slutade det alltid med att pappa och mamma köpte så vi kom till det vi ville ha. Nu kanske jag låter bortskämd, men fan vad jag och min syster kämpade med de där tidningarna år efter år. Och vem tror ni har använt wii mest?... Pappa, haha.
 
Jag har fått en väldigt pedagogisk uppfostran (båda mina föräldrar är lärare) Jag har fått lära mig värdet av arbete och pengar och viktigast av allt; att uppföra sig. Särskilt mot dem äldre. En och annan utskällning har man fått som unge, men ännu mer kärlek och beröm.
 
Jag är en ren blandning av mina föräldrars personligheter. Jag har pappas korta temprament och mammas fnissiga dåliga humor. När det kommer till utseende så är jag en ren kopia av min far. Något jag inte ärvt av dem är min pappas fysik som före detta landslagsman i tai do med världens självdiciplin eller min mammas sjuka ämnesomsättning (Kenza hade varit avundsjuk) men, men, man kan inte få allt. 

Dag 2- Min kärlek

2012-09-26
Just a quick sketch I did when I was bored. (You really learn a lot by studying the human body though)
 
Vi kan börja med att räta ut ett frågetecken; jag är singel. Men det finns ju så många mer sorters kärlek än attraktion. Min kärlek är min familj, min släkt, mina vänner, min hund och mitt hem. Dessa inger mig trygghet och får mig att känna mig värdefull. Jag älskar när man är på middag med släkten (min är allt annat än torr) och alla generationers syskon börjar dra upp något pinsamt minne och alla vi som är för unga för att minnas bara ler åt hur dom andra skrattar åt det dem får upp på näthinnan. Minnen är kärlek. Ett rum fyllt med familjer som är sammankopplade förevigt och som delar så mycket minnen tillsammans är äkta kärlek. Jag har en sån fin familj, men även många kusiner, varav några jag står väldigt nära, morbröder, farbröder och hela bunten som jag vet skulle ställa upp helhjärtat om någonting någonsin hände mig. Jag hade gjort det samma för dem. (Ni kanske inte vet detta men vi tillhör den Italienska maffian. Det är därför vi håller varandra om ryggen... näää)
 
Mina vänner är den andra stora kärleksfaktorn i mitt liv. Om jag får citera Samantha från SATC: "Ni, mina vänner, är mina själsfränder. Vad som än händer kommer vi aldrig göra slut." Så känner jag. Visst förstår jag att flera av de relationer jag har idag inte kommer vara lika nära om 10 år, men det finns en lite krets med vänner där jag bara vet att vi kommer hålla fast vid varandra. Jag tror att jag nu är såpass vuxen att jag kan lite på mig själv när det gäller hur jag har valt mina vänner. Jag känner mig själv bättre än för bara 2 år sedan och därför så är det lättare att se med klara ögon på sina relationer. Det där med att "dumpa" vänner tycker jag är väldigt mellanstadiet, men att låta en vänskap som inte är bra för dig rinna ut i sanden kan vara bra, jobbigt, men oftast behövligt. Sedan så har jag såklart vänner som man förlorat mycket kontakt med under åren, helt omedvetet, tills den dagen då man inser att man aldrig pratar längre. Det finns ju även alltid ytligt bekanta som man skulle önska man hann umgås mer med för att man har en känsla av att man skulle klicka.
 
Jag är en label-hater. Monogami, bigamist, homo, bi, hetro- fan, kan vi inte bara kalla oss människor? Kärlek är någonting så väldigt fint, varför försöka döma den eller dela upp den i olika fack. Vem bedömer vad som är kärlek och inte? Kärlek finns överallt. När det kommer till the one and only så är inte jag den som är den, men jag vet inte riktigt om jag tror på det. Jag tror verkligen inte att alla människor (fan, ens 50% av jorden befolkning) är gjorda för att leva i monogami hela sina liv. (Spama mig med kommentarer ni Notebook-fans som ser livet i det ständiga kvällsljus som filmen är filmad i) Dock förnekar jag verkligen inte att den finns och att vissa klarar av det. Min mormor och morfar har varit ihop sen mormor var runt 13 och mina föräldrar sen mamma var 15. Det är klart att det går. Men åter igen, det är inte samma för alla.
 
Min syn på saken är väl lite mera så här: I stort sett alla människor är bisexuella. Det finns 6 billioner människor (nu skiter vi åldrar), det måste finnas minst en av varje kön du skulle bli attraherad av. Jag kommer aldrig kunna träffa alla kvinnor i hela världen, så hur kan jag då med 100% säga att jag är hetro. Samma med män. Om du som kille går lite wild n' crazy och ligger med en kille, bara som ett experiment. Bara för att du inte kände att det var din grej så kanske det var för att det inte var rätt person. Sedan så finns det ju dem som läser detta och tänker "nej, nej nej. Jag tänder på män, så är det bara." då säger jag bara: varför vill du sätta dig själv i ett speciellt fack? Bara älska, skratta, gråt och känn vad du känner. Vill du stanna i en relation, gör det, om inte, gör inte det. Vill du ligga runt, gör det (på ett säkert sätt) vill du inte, gör det inte. Alla människor är olika och har olika behov.
 
Men för att komma till sak: Jag har mycket kärlek i mitt liv och många personer som jag älskar. Jag tror inte att själsfrände och partner måste vara samma sak i alla lägen. Jag tror heller inte att man ska gå och vänta for the one and only eftersom jag tror men blir blind då.
 
.p.s. glöm inte att älska dig själv! Det är svårt att ta emot kärlek om man känner att man inte förtjänar den. 
Detta var dag 2. 28 to go.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg